Har varit och simmat och hittat ett konkret exempel på hur vi arbetat för snävt inom tv-showskonceptet.
Alltså, vi har en superstark början, obehaglig, den får en att tänka och den sätter standarden. Sen har vi världens svagaste avslutning där alla går upp på scen, ger blommor, skakar hand och i princip dunkar varandra i ryggen för väl utfört arbete.
Vad hände där?
Hade det varit så att vi höll på att producera ett fredagskvällsprogram på tv så hade det varit världens mest naturliga avslutning. Men nu ska vi göra något som drabbar publiken. Vilket det här avslutet inte alls gör.
Det är nu vi måste utmana oss själva och tänka utanför konceptet.
Missförstå mig rätt. Jag tycker det är jättebra att vi har tv-konceptet, det är jättebra med ramar för då kan man bryta sig utanför dem och utmana publiken.
Här får ni inget förslag på hur vi ska avsluta vårt performance, jag lämnar den kreativa brainstormingen till när vi är tillsammans och kan associera vidare på varandras föreställningar.
ps. Tro inte att jag gått och burit med mig det här hela dan, det var något som slog mig först nu på eftermiddagen när jag fick lite avstånd från det hela. High five på allt det goda arbetet hittills så kör vi stenhårt tillsammans i veckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar