Slutreflektion

Kursen är över, slutgestaltningen en succé får man väl ändå säga.

Detta har varit tre oerhört intensiva veckor och det har varit väldigt spännande att arbeta fysiskt och utan att veta var varje delmoment ska leda hän.

Det är svårt att samla tankarna kring vad jag känner att jag lärt mig, men jag tror att en av de absolut viktigaste sakerna har varit att lyssna. De sokratiska samtalen, som visserligen försvann allt mer ju längre veckorna gick var en utmärkt övning i att lyssna och att kunna delta i samtal där man inte måste pusha sin åsikt, utan snarare kan spekulera högt och associera på vad övriga deltagare har att säga. Detta är något jag behöver ännu mer övning i.

Jag är jätteduktig på att "think on my feet" när någon ifrågasätter något. Jag är väldigt rapp i käft och har alltid svar på tal. men jag lyssnar inte alltid så noga i samtal. En sak jag märkte under veckorna när vi hade samtal var att om jag pysslar med något samtidigt så lyssnar jag bättre. Det kanske uppfattades som nonschalant när jag drog fram min stickning under samtalen men jag hoppas att mitt deltagande ändå visade att jag lyssnade på vad andra sa. Det var tvärt om när jag inte hade den med mig som jag lätt drömde mig bort och inte riktigt hörde hela utlägganden. Så alla samtal har verkligen varit en bra övning i hur och när jag lyssnar. Självklart kan jag inte ha en stickning med mig i alla lägen, det vore absurt, men jag har ändå lärt mig något om mig själv.

Det har också varit underbart att vara uppslukad av ett delmoment, sitta och vara kreativ utan att (i alla fall för min del) behöva oroa mig över vart allt ska ta vägen. Det var så sant att början var fylld av förvirring, men är läcker sådan som satte igång många tankar.

Även om det fanns många saker jag inte höll med om i Vygotskij-texten så får jag ändå hålla med om att, från denna erfarenheten, grupparbete på detta sätt kan vara bra för att öva upp kreativiteten. Visserligen ser jag mig själv som en kreativ person redan från början, men det är inte alltid lätt att få ut det i skolan. Under arbetets gång har klimatet främjat kreativitet och associationsleden har underlättat arbetet.

Kort sagt har denna kursen gett en massa idéer om hur man kan sätta ungdomar i kreativt arbete, något som är absolut nödvändigt för att skapa ett positivt arbetsklimat.

Lite uppmuntran.

http://www.youtube.com/watch?v=jNzhVwWoqGA

Get the F*** outtahere.

Efter dagens stressade "genrep" trodde man ju att det inte kunde bli mer fel.

Tji fick vi.

Genrepet i morgon kl 8 alltså inställt. I stället hoppas vi på att kunna repa under lunch.


Vad skönt att folk tar hänsyn till planeringen...ville jag skriva. Men å andra sidan var den uppåt väggarna från början uppenbarligen.

Dan före stora dan

Övertrött men överraskande pigg likväl.

Det stora fiaskot med felbokningen till trots kändes vår föreställning riktigt tajt och fin. En helhet har onekligen vuxit ur våra spretiga scener.


När man tänker tillbaka så...15 arbetsledare som ska arbetsleda tillsammans och ändå inte några särskilda konflikter. Och så undrar de om det finns någon arbetsrelevans i att arbeta på det här sättet?

Tro som FAN att det finns.


Kommer vara svårt att gå tillbaka till "vanliga" skolan härefter.

Är det för sent att sadla om och bli bildlärare i stället?
Inget studiemedel kvar?
Äsch då.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt...

Men vinden tycks ha gått ur mig lite. Tänkte gå på lite sparlåga fram tills fredag och bjuda destå mer på mig själv då. Kanske. Energin går upp och ner men engagemanget finns där hela tiden.

Tyckte för övrigt att det finns flera problem med Vygotskij- (stava? Ryssarna är nästan lika illa som holländarna) texten. Visst, kreativitet är bra och nyttiga verktyg som barn behöver för att utvecklas men det innebär inte att det alltid sker bäst i grupp.

Lämnar er i stället med John Steinbecks ord:

"Our species is the only creative species, and it has only one creative instrument, the individual mind and spirit of a man. Nothing was ever created by two men. There are no good collaborations, whether in music, in art, in poetry, in mathematics, in philosophy. Once the miracle of creation has taken place, the group can build and extend it, but the group never invents anything. The preciousness lies in the lonely mind of a man."

s 134, East of Eden.

Det om något är nåt att tänka på när det kommer till kreativa grupparbeten. Och nobelpristagare har alltid rätt, ja?

Behave

                      I'm watching you

Booya

Har varit och simmat och hittat ett konkret exempel på hur vi arbetat för snävt inom tv-showskonceptet.

Alltså, vi har en superstark början, obehaglig, den får en att tänka och den sätter standarden. Sen har vi världens svagaste avslutning där alla går upp på scen, ger blommor, skakar hand och i princip dunkar varandra i ryggen för väl utfört arbete.

Vad hände där?

Hade det varit så att vi höll på att producera ett fredagskvällsprogram på tv så hade det varit världens mest naturliga avslutning. Men nu ska vi göra något som drabbar publiken. Vilket det här avslutet inte alls gör.

Det är nu vi måste utmana oss själva och tänka utanför konceptet.

Missförstå mig rätt. Jag tycker det är jättebra att vi har tv-konceptet, det är jättebra med ramar för då kan man bryta sig utanför dem och utmana publiken.

Här får ni inget förslag på hur vi ska avsluta vårt performance, jag lämnar den kreativa brainstormingen till när vi är tillsammans och kan associera vidare på varandras föreställningar.



ps. Tro inte att jag gått och burit med mig det här hela dan, det var något som slog mig först nu på eftermiddagen när jag fick lite avstånd från det hela. High five på allt det goda arbetet hittills så kör vi stenhårt tillsammans i veckan!